thesteinerwife

men det är f..n inte rätt! I show No mercy när det gäller extra pers. Man ska vara glad för att få jobb över huvud taget, och ta vara på det och vilja utvecklas. Kan inte minnas att jag ville annat än jobba och visa framfötterna i början av mitt arbetsliv. Det handlade om att få i hopp så mycket timmar/pengar som möjligt varje månad, gärna i form av ob timmar som helger, och jag såg det aldrig som ett problem att gå till jobbet. Man har ju rätt dyra intressen i den åldern också(utan att låta som en kärring). Men jag var ute mycket, reste, shoppade och lyxade till det med det mesta. Men det var ok. för jag jobbade i hop mina egna pengar, var inte beroende av mamma och pappa. Och bara det i sig att kunna betala för sig är såå värt allt slit. Klart att jag alltid haft stöttande föräldrar som skämt bort mig saker jag velat ha eller gjort, men inte för att jag inte hade möjligheten att betala för det själv. Nej, ryck upp er nu era högt uppsatta "ungdommar". Dags att ta er i kragen och visa vad ni går för, ni blir också vuxna och föräldrar en dag. Med andra prioriteringar än att få in pengar till nöjen, då men förs då kan ni luta er tillbaka och tänka på vad som är bäst för er och er familj. Tills dess, Jobba jobba jobba som om ni inte kan eller vill göra något annat. Visa att ni vill åtminstonde! Sen är jag inte sämre än att jag kan förstå att man måste ha kul också, jag menar dock att det går att kombinera dessa två! Önskar att jag var 18år igen och var den som ställde upp på jobbarkompisarna i vått och torrt. Var kvar sena kvällar för att julskylta, inventera eller bara röja, men jag har andra prioriteringar och de kommer i förstahand. Självklart men ändå inte alltid helt naturligt! Jag är nog en arbetsmyra i grunden som tvingats släppa på tyglarna och sakta ner.

KALLA MIG VAD DU VILL, MEN FÖRSÖK FATTA VAD JAG MENAR FÖRST!