Onsdagen den 17 Mars
The day we always remember!
05.00
Tidig morgon, 05.00 ringde klockan. Måste erkänna att nattens sömn var rätt så kass, för att inte säga värdelös. Drömde hela tiden om den där svampen jag skulle tvätta mig med inför operationen. Fick det inte att funka, den löddrade inte över hela kroppen och bakterierna hopade sig- i drömmen alltså. Men adrenalinet kickade in och vi gav oss av till BB.
05.50
Tidiga till och med! Med ett stort nervöst leende tog vi med lite svårigheter in på avdelningen. På med operationskläder, och så lite rutinkoll. Allt såg bra ut, nu var det bara att vänta på att få åka iväg till operationssalen!
07.30 Avfärd, planerat snitt 08.00 konstig känsla att åka genom korridoren fullt frisk denna gång. Kommer i håg hur det var senast med Cornelia. Akut snitt! Minns att jag tyckte det jobbigaste var om någon kunde se min nakna rumpa när vi kom springandes i korridoren. Som sagt, konstig känsla att vara helt med på noterna denna gång! De få som faktiskt gick förbi måste ju ha undrat varför detta stora leende?!?!?!
Väntandes på att få komma in i operationssalen, nervöst fnittrande, stort leende! Ett par sista klappar på magen!
Håll ut fortsättning följer!
05.00
Tidig morgon, 05.00 ringde klockan. Måste erkänna att nattens sömn var rätt så kass, för att inte säga värdelös. Drömde hela tiden om den där svampen jag skulle tvätta mig med inför operationen. Fick det inte att funka, den löddrade inte över hela kroppen och bakterierna hopade sig- i drömmen alltså. Men adrenalinet kickade in och vi gav oss av till BB.
05.50
Tidiga till och med! Med ett stort nervöst leende tog vi med lite svårigheter in på avdelningen. På med operationskläder, och så lite rutinkoll. Allt såg bra ut, nu var det bara att vänta på att få åka iväg till operationssalen!
07.30 Avfärd, planerat snitt 08.00 konstig känsla att åka genom korridoren fullt frisk denna gång. Kommer i håg hur det var senast med Cornelia. Akut snitt! Minns att jag tyckte det jobbigaste var om någon kunde se min nakna rumpa när vi kom springandes i korridoren. Som sagt, konstig känsla att vara helt med på noterna denna gång! De få som faktiskt gick förbi måste ju ha undrat varför detta stora leende?!?!?!
Väntandes på att få komma in i operationssalen, nervöst fnittrande, stort leende! Ett par sista klappar på magen!
Håll ut fortsättning följer!
Kommentarer
Trackback
